Detta inlägg kommer att ha bilder av små saker som barnen har gjort under åren..
Har funderat och funderat.
Vad gör man när man ställs inför nya val i livet?
Ska man ta sig tid att gå igenom för- och nackdelar, jämföra dem mot varandra och se vad som lämnar?
Ska man gå efter magkänslan?
Kvinnlig intuition?
Finns det nåt sånt?
Stora val, såna som påverkar resten av ditt liv? Hur ska man besluta om sådanna?
Be om goda råd eller lyssna enbart till sig själv?
Här en liten fiskmås i sitt bo, lite suddig bild dock, ber om ursäkt för det, hade bråttom som vanligt..
Har saker en tendens att lösa sig av sig själva eller måste man ta tag i dem? Var finns min gudmors-fe som ska trolla lite i mitt liv?
Har tyvärr en ful tendens att "gömma mina problem inne i nån låda" och hoppas att de ska lösa sig av sig själva. Vilket de nu till 99% aldrig gör. Ändå gör jag likadant varje gång.
När blir man vuxen? När man tar tag i sina bekymmer på ett moget sätt?
När blir man bekymmerfri? Jag menar, små problem och bekymmer, ja tck, bara så man har innehåll i sitt liv, men.. Dessa större sakerna kan jag gott vara utan.
En snögubbe, gjord av barnen
Jag inser att ingen av er hänger med i mina funderingar nu just.
Men är inte säker på att det är riktigt meningen heller.. Tror jag.
Det är bara så att jag befinner mig mitt i ett skede i mitt liv då jag borde välja, har två alternativ, varav båda verkar lockande på sina sätt.
Men saken är ju den att det skulle kanske vara lättare att välja om det bara skulle påverka mig och ingen annan, men mitt val kommer att beröra hela min familj.
Ett kastrull underlägg i mosaik som A gjort
Har jag rätt att besluta om denna sak egentligen eller är det redan bestämmt så här? Det är bara det att jag funderar om saker och ting skulle vara lite annorlunda, skulle jag bestämma mig för ett annat alternativ då? Går det att ändra på så att mitt liv ser ut som jag vill? Suck. Detta är så motsägeldefullt att inte ens jag själv förstår vad det är jag vill ha sagt eller osagt..
En liten detalj från köket, har två likadana.
Ber om ursäkt för att jag svamlar och yrar, om ni ens orkat läsa så här långt.
Känns bara som om jag behöver ventilera mig lite. Vet inte om det hjälper, men tror inte att det stjälper heller. Får bara hoppas att ni orkar med mig mera efter detta inlägg. =)
Ännu enliten detalj, denna gång placerad mellan wc dörrn och hallspegeln. En "väggkruka" svarvad av N (sambo med min mormor).
Vi har alternativ ett.
Låt saker och ting vara som de är. Inte ändra på något. Varför peta på den björn som sover? Leva livet så som man planerat de närmsta åren..
Alternativ två.
Förändra allas liv, inte nödvändigtvis bara på ett dåligt sätt. Satsa på något "nytt". Skjuta på planerna eller ändra dem lite.
Svårt val, kan inte annat säga. Pendlar själv fram och tillbaka. Ändrar mig hela tiden. Men vem ska veta om inte jag gör det?!?
Finns det nån om gissat sig till mitt dilemma så lämna gärna en lösning då, kanske just du är min goda fe? =)
Här, bild på en av mina föräldrars bröllopsservis, tror de fick två.. Denna fick jag överta av min far, de är skilda sen cirka 17 år tillbaka.
Vill bara tacka alla som orkat sig ända ner hit.
Vet att det inte har varit lätt läsning idag.
Men just nu känns det som om "allt" går i moll och att allt tär så på krafterna mina. Blir så lätt trött i denna tryckande värme känns det som.
Har dessutom varit och promenerat runt på bostadsmässan i typ sex timmar idag och antar att alla känner sig ganska möra efter det =)
Nu ska ni inte bli rädda, det är inga sjukdomar eller liknande jag står inför. Bara livet antar jag.
Ska sluta nu innan detta börjar gå överstyr med mitt velande och tycka synd om mig själv.
Ha en jättebra dag och var glad över allt ni kan!
Kram.
10 kommentarer:
Hallå där...jag känner vääl igen mig...tror jag vet vad det handlar om...TROR, alltså...
Jag har då iaf själv stått inför alla dessa funderingar en gång i tiden, och det är inte ett lätt beslut!
Själv funderade jag på det i många år, inser jag nu i efterhand...och det är såå svårt att råda andra, men kan nog bara säga åt dig att följa ditt hjärta. det brukar bli bäst då...fattar du ett visst beslut, så kommer det bli oerhört tufft en tid, men det kommer ljusare tider-det vet jag av egen erfarenhet!
Du svamlar inte...det är din blogg och du ska skriva precis vad du vill/känner....
Varma kramar på dig//Linda
Att fortsätta i gamla hjulspår är oftast det lättaste. Man behöver inte bryta upp, ändra på tillvaron, utan kan fortsätta så som det alltid har varit. Men det lättaste alternativet är inte alltid det bästa.
Att bege sig in på ny okänd mark kan vara svårt. Vet man verkligen vad man ger sig in på? Kommer det faktiskt att bli så som man trott, eller har man bara intalat sig själv att ens egna fantasier och drömmar ska slå in DENHÄR gången? Men å andra sidan får man chans till en nystart, man får möjligheten att ta sig ur en situation som kanske är hopplös.
Försök ta reda på så mycket du kan om båda alternativ. Kan vara svårt, men försök, det hjälper säkert då man ska välja till sist. Även om "magkänslan" oftast har rätt i slutet.
Kan gamla hjulspår ändras? Är situationen verkligen hopplös? Kan man svänga in på en ny, bättre väg? Eller leder alla vägar till samma otrevliga slutmål?
Är den nya möjligheten den bästa? Har man verkligen fått alla kort på bordet, eller finns det "jokrar" som lurar någonstans? Eller är det en livstids chans? "Skatten vid slutet på regnbågen"?
Vill man ge upp allt man har nu?
Vill man riskera att missa allt man kan få?
Lite mer svammel som fortsättning på ditt inlägg... :) Men förhoppningsvis kunde det ge några hjälpande tankeställare.
Det som jag tänkte säga är i stort sett samma som "anonym" här ovanför skrev. "Man vet vad man har men inte vad man får" är ett gammalt ordspråk...
Nåt som kan hjälpa dig att välja väg är att göra upp en lista, allt negativt och positivt med alternativ 1 och en motsvarande lista för alternativ 2. Det gör att du får en kanske klarare bild av vad du själv tycker...för tro mig, ibland är det svårt att veta vad man själv tycker och tänker innerst inne. Ingen annan än du kan säga hur du ska välja, men ofta är det ju så att ens närmaste mår bäst om man själv mår bra (och vice versa) detta gäller särskilt de yngsta familjemedlemmarna.
Följ hjärtat och magkänslan (med en smula sunt bondförnuft), det blir oftast bäst då!
Lycka till!
Kram
Oj det låter som ett stort steg som du eventuellt ska ta, även om jag är för trög för att förstå vad det handlar om.
Vår familj tog ett stort steg när vi flyttade utomlands till Singapore. Inte så mycket kanske för mig o maken men för barnen är det ju en enorm skillnad mot
Sverige efter vånda beslutade vi för oss att vi kör på..och har inte ångrat oss efter det även om barnen nån gång ibland får hemlängtan så trivs vi alla med det stora steget:-
Lycka till med ditt val
Kramar Gunilla
Hej vännen!!!
förstår dig precis...har oxå våndas men jag beslöt att riva upp allt å flytta från min barndomsby å lämna det stora barnen hos sin pappa.De fick givetvis flytta med oss men det ville dom inte...kompisar å idrotter vägde tyngre.
Våndas med denna tanken i flera år men maken mådde psykiskt dåligt av att bo i en liten lgh med 7 personer.Så vad gör man när livet bara är ett kaos....tänkte så här; Om det inte blir bra så måste man ju kunna ändra tillbaka allt....visst var de stora ledsna i början å även ja men det har gått över..nu mår vi alla bra.Å jag har inte ångrat mig en sekund.
Hoppas på att allt löser sig även om jag inte begriper vad det handlar om...*LER*
Kram Nilla
Åh hallå där...Nu är jag med på noterna helt...sorry...sitter på jobbet, så kan tyvärr inte göra ngt långt utlägg, men har varit i DEN sitsen också!
Men som sagt-följ ditt hjärta iaf...det är det bästa..vad du än väljer-så lycka till!
Kram Linda
Hej Sötaste!
Känner mig lite kocko bello i värmen =)...fattade inte conectionen!! hi-hi..Förlåt!! Kul att du blev inspirerad..
Hoppas att du har det gutt i värmen och att allt är bra med dig!
kramar Malin
Hej!
Man ställs ju inför många val genom livet, och det är ofta svårt att veta vilken väg man ska gå. Men det jag har lärt mig är i alla fall att det är oerhört viktigt att lyssna till sitt hjärta, och följa det. Något som ju tyvärr också är lättare sagt än gjort. Har sjäv skrivit lite, eller svamlat lite om olika val i mitt liv. Titta gärna in.
Annelie
Hejsan, tack för din kommentar på min blogg, jag har läst din blogg och jag känner för dej, det du går igenom nu har även jag gjort och jag måste säga att för mig blev det till det bättre. Men du måste överväga positiva och negativa. Du är så ung inu, gå inte och må dåligt resten av livet utan gör det du ska för att vara lycklig för livet är och kan vara härligt
Soliga hälsningar
Sanne
Har ngt åt dig på min sida.....
Kram Linda
Skicka en kommentar