Loppisfyndet som hittade mig

Hejsan allihopa!

Vill börja med att tacka alla för de fina kommentarer ni lämnar!
Det är så roligt att ni hittat hit!
Så en stor kram till er alla för det!
Känns fint att få respons på mina små försök att åstadkomma nåt här på blogen!
I fredags så åkte barnen och jag på långtradar äventyr!
Barnens morfar kör en sådan och vi skulle följa med. Vilket de tycker att är sååå spännande. Vi hade väckning halv sex, vilket kändes okristligt tidigt för oss nu då vi har varit lediga hela sommarn..
Men upp kom vi oss och iväg for vi. Halv åtta skulle vi vara på plats i Närpes. Hela dagen var riktigt skoj.

Lördag då, joo, då var vi allihopa så trötta att ingenting blev gjort..

Söndag sen igen, då hände det destu mera!
Storasyster A promenerade iväg till en kompis, lillebror R och pappa M lämnade hemma medans jag och MIN lillebror J åkte till torget för att gå runt på loppiset de hade där.
Sa åt J innan vi kom fram att jag hoppas jag hittar nåt fynd idag.

Börjar vara min tur snart.. Känns ibland som om man förvandlas till ett grönögt monster då man ser vad fint "alla andra" hittar på sina loppis och auktionsbesök.. Avundsjukan är doch ganska ytlig, går snabbt om och naturligtvis unnar jag alla sina fynd. Men ändå.. =)

(Hann dessutom en sväng ner till stranden på eftermiddagen med R, årets första dopp för mig, hehe, kallt men skönt!)

Men nu råkade det sig denna gång att jag faktiskt gjorde ett fynd! Inte vilket som hellst heller utan detta! Känner mig sååååå stolt ägare till denna!



Hoppsan, nåja nu kom min tidning med på bild också.. Hade så bråttom att börja måla min nya sekretär att jag inte hann piffa till en endaste bild, så chokeras ni av stöket, blunda för det, haha..

Vi trillade över denna vid de sista borden på torget.
Alldeles i misstag.
Precis som om den väntade på mig.
Lovade att inte köpa den direkt utan gå på kaffe först och fundera över den, gå tillbaka och om den var kvar då så skulle jag ringa M och kolla om jag får lov till att släpa hem ännu en till grej..

Så kaffe blev det, vi gick tillbaka och, jooo, den var kvar.
Kom överens med damen som sålde den att jag skulle hämta bil och pengar och sen skulle den vara min!
Så vi småsprang till bilen, kastade upp bagageluckan och så tänkte jag, neeeej, hit ryms den aldrig.
Så vi fick snabbt åka hem och byta bil, rusa tillbaka till stan och som jag hoppades hela vägen att hon inte skulle ha sålt den fast hon lade undan den åt mig..

Men jag fick den, betalade, bar in den i bilen, körde hem, bar upp den och som kronan å verket tvingade jag min familj att stå på rad och beundra den, lääääänge.
De måste också komma med fina kommentarer om mitt fynd innan jag lät dem gå, hehe.. Stackars familj kan man ju tycka. Men jag tror de är vana vid det här laget..
Vanligt fenomen hemma hos oss är jag rädd.
Fast jag tror helt ärligt att dt är bara jag som kallar dem fynd..

Men de är så snälla och låter mig hållas. Frågade M en dag om han tycker dt är fint då jag målar om hela tiden och håller på..

Jo, jag vet det var en kuggfråga, haha..

Men han svara att det är så fint och bra såååå.. =)
Frågade också om det inte stör att hans balkong förvandlats till målaratelje, nehej, det störde inte det minsta. Sålänge han är total befriad från målar och slipartjänst så får jag hållas...

Nåja men bilderna då..

Men ser man noga på denna bild ser man att jag redan hunnit fara iväg med översta lådan.. Den står på balkongen och är grundmålad, hehe..

Hann i sista sekunden komma på att jag borde ta en före bild också, därav de konstiga vinklarna så att man inte direkt ska se att lådan inte är på plats.

Vad betalade jag då för denna mojäng?
Jopp, inte mer än 30 euro (!) tyckte det inte alls var mycket.

Här kommer lite närmare från.. Gissar bara på att det inte alls blir roligt att måla innuti alla småfack.. För att inte tala om slipningarna däremellan.. Men det blir nog bra, bara det blir färdigt.




Här är ett bildbevis på att grundmålningen börjat..


Lite ojämnt men det slipas ner sedan, Hade tänkt jag ska shabba till den lite sedan också.



Tidsplan för denna är väl att jag hade tänkt ha den klar till senast onsdag kväll.. Varför? Jo, storasyster A fyller så vi får ha kalas här då. Vill inte ha denna sak trillandes ivägen..

Plus det att mina svärföräldrar (*läs svärfar*) inte gillar att jag målar möbler vita, man ska ju inte måla på trä! Så har jag den klar tills dess så vet de ju inget om hur den sett ut, haha, huu vad jag är elak, hehe..
Nåja, men man kan ju tänka sig att man skonar dem ifrån det =)

Ta nu inte detta på fel sätt, jag har underbara svärföräldrar, speciellt svärmor, kan inte ha bättre. Hon skulle aldrig säga något negativt åt någon.
Fast jag hade lite svårt och hålla mig för skratt då hon var hit senast..
Oj, vad här var vitt sa hon, inget annat, förstod ju att hon tyckte att jag kanske behövde lite färg i mitt hem, som jag tidigare också haft..

Men på nåt vis känns det så vilsamt att ha det vitt. Bra bas om man lätt, billigt och snabbt vill ändra på det med gardiner, kuddar, filtar mm.

Har ännu ingen efter bild på sekretären att visa, men det kommer så fort jag bara hinner!

Tills dess, ta hand om varandra och ha det bäst!

Kram.